Vi bestämde en vän och jag och tre bekanta från falun att åka till Indonesien (Bali) Några månader

Jag hade inga pengar men hade tagit studielån som jag levde på där nere , vi hade skönt och jag kom bort från knarket ett tag , visst vi rökte lite gäras och åt lite svamp som för övrigt gav mig min livs värsta psykos som jag trodde satt i i tre veckoer , mina fingrar var ormar och alla jag såg var månster , hjälpte inte att blunda för då åkte jag psykadelisaka gångar ner till jävulen som sa välkommen min vän. Absolut det hemskaste i mitt liv.

Förutomdet var indonesien underbart , vi krökade mest varje kväll och snackade skit.:)

När jag gick i 8:an  flyttade det en massa nya studenter från borlänger till gymnasiet , jag skulle kunna säga att det förändrade mig liv-

jag avskydde skolan och jag började så smått umgås med vissa av dom här nyinflyttade. Dom verkade ha något som jag ville ha , utstrålning och något jag inte kunde sätta ordet på . Visst en dag frågade en av dom vad jag ska göra , nja jag har matte sa jag men jag skiter i det , följ med upp ska du få nåt gott sa han då.  Det var väl då jag skulle sagt att nä fan jag hinner inte!

Jag kände redan när han började bränna på haschet hur jag älskade känslan , lukten , stämningen allt!

Vi delade på det där och jag glömde all skit jag gick och bar på.  Jag förtsatte röka då och då men i kontrollerad form.

Det var när jag började gymnasiet och gick ut med betyg 1.3 som jag kände att jag pallar inte pugga .

Flyttade till egen lägenhet och jag hade alltif folk hemma hos mig , vi drack rökte på , åt alla mediciner man kan tänka sif från stesolid , morfin xanor , rohypnol till ketogan. Dett var en spiral som saktagick neråt. / Johan

Ja haha.

Vet inte vad jag ska säga om högstadiet , vist jag gick dit mengjorde inte vad man skulle göra på ett högstadium.  <jag fullkomligt avskydde att gå upp ur sängen för att hoppa på den där jävla bussen i vetskap att nu ska vi snart räkna matte med liggande stolen och allt vad det innebär , jag fick huvudverk efter 5 minuter sen gick jag på toalätten sen kom inte jag tillbaka.

Jag var väl mer den där som skjöt raketer i koridoren och droh i brandlarmet för att skolan skulle stänga.

Det resulterade i att jag blev avstängd.  jag minns första lektionen  jag fick komma tillbaka så gick en lärare fram till mig gav mig 10 kr och sa , snälla Johan kan inte du gå ner till konsum och köpa en glasss istället . Jag blev så arg att jag gick in i lärarrummet och tog lärarnas fika pengar.  Ska dom kränka mig så ska jag fanimej kränka dom också. Fel jag vet  men tanken kom och konsikvensen den tänkte väl inte jag på. / Johan

Alla mins nog kanske hur det var det där soliga höstdagen när det var dags för första skoldagen , mamma sattde på mig ryggsäcken som jag ärvt från mina bröder sen cyklade jag iväg , cykelhjälm var det inte frågan om på den tiden utan faran fanns liksom inte på samma sätt då runt 1987.

Vi var ett gäng som tog sällskap och så var det dags , ska jag vara helt ärlig så minns jag väl inte så mycket mer än rasterna och hur vi spelade fotboll , jag var nog ganska duktig om jag inte missminner mig , det var en annan tid då  det här med mobbing såg inte ut på samma sätt som idag men visst fanns det , dock inte det här råa , mem samtidigt så kan ju inte en människa bestämma vad som känns kränkande för en annan.

Jag vet att jag hade vissa tics med näsan och med huvudet som jag skämdes för och fick även höra från vissa andra som härmade mig mig. Barn kan vara fruktansvärt grymma och det var jag nog även själv mot andra.

Vad gäller skolarbetet var jag inte alls intresserad , jag avskydde matte och jag minns vi skulle färglägga en bild genom att lägga ihopp t.e.x 3+2 av en del av bilden och det blev ju 5 och 5 = att det skulle Färgläggas ljusgrön.

jag är färgblind och målade alltid fel färger även om jag räknade rätt , så istället för att berätta att jag var färgblind  struntade jag i att göra det alls , då var jag 7 år och jag minns att jag hatade den där jävla färgläggningen.

Jaga tror det var där någonstans som intresset för skolan försvann och jag blev mer intresserad av det som var roligt , jag led av svår huvudverk genom hela grundskolan.

Mellanstadiet blev för mig en plåga med ord från fröken att du är omöjlg Johan och du bara ställer till det , jag blev så arg på fröken att jag gick hem till henne mitt i natten och stoppadde hela hennes och skolans lås fullt med smågrus så dom fick ringalåssmeden , roligt tyckte jag , men det tyckte inte fröken och läraren.  Jag var nog som fröknarna sa ett problembarn Som bara stal jlög och ställde till elende.  /Johan

Hej!

Johan Heter jag och är 32 år.

Jag hade väl en sån där gemytlig barndom som dom flesta drömmer om , närmsta granne var bonde med en massa kor , och nära till skogen.  Mamma odlade allt från potatis , morötter och tomater , allt skulle komma från trädgården.

Vi hade höns också och jag kommer ihåg när dom skulle slaktas och pappa sa , ta i riktigt med yxan nu , jag håller i , jag blev lika förvånad varje gång när hönsen flög iväg utam huvud . Jag var 5-6 år och jag minns att jag älskade friheten , att kunna gå ut i skogen med kniv och pilbåge och försöka skjuta fåglar.  

Men hur jag gick till att vara den här oskyldiga unga pojken till att bli en destruktiv , kriminell , drog och spelberoende , det är väl det jag ska försöka bena ut och förklara i den här bloggen.

Må väl så länge!